Trainermorgon

Jag sov djupt och gott till ljudet av regnet som föll mot plasttaket genom det öppna fönstret. Väckarklockan avbröt abrupt drömmarna med två elaka signaler för att sedan övergå till ett konstant ilsket pipande.

Jag ville träna men jag ville också tryna vidare. Det är inte ofta jag sover så gott som i natt.

Det märks att våren är här. Och ljuset är det mest påtagliga. Under vintern är mornarna mörka, men fem i morse var det redan fullt dagsljus. Det gör det ju absolut enklare att komma igång.

Men min kropp och huvud har definitivt svårare att komma igång på cykel än löpandes. Det kändes inte som att benen och andning var med på notorna förrän efter dryga halvtimmen på trainern. Jag lyckades inte heller få upp kadensen särskilt långt över 90 trots lätta växlar.

Svetten däremot rann i floder och det blev ett infernaliskt torkande med handduk.

Jag får ju jämt så himla ont i baken av att sitta och gnida på cykel. Nu försökte jag bryta av med att stå lite var femte minut. Jag har också börjat att sno makens cykelbyxor som känns bättre än mina egna.

Det blev som vanligt 65 minuter och jag tyckte inte det var så tråkigt som jag ibland upplever att det är att sitta där. Det är roligt att träna. All träning är rolig träning. Det är veckans mantra!