Min resa mot 5 kilometer

Borlänge 10 april 2012

Coachens adepts adept.
Namn: Leif Welén
Bostad: Uppsala
Kön: man
Ålder: 48 (och ett haft)
Vikt: 102
Längd: 178
Målsättning med träning: Att kunna leka med kommande barnbarn, möta våren i Paris med söta frun och springa 5 km.

Jag vet, jag vet. Här skriver jag i en blogg som varit med om berättelser där 24 timmar och dryga 20 mil florerat, Schweiziska berg forcerats och Teneriffas dito också fått smaka på Coachens adept.
Men någonstans började även den resan, och min resa mot 5 km har börjat och börjats om några gånger, men huvudsaken är att man inte ger upp, och det har jag inte, än...

Nå väl, efter ett mycket tungt pass i söndags, promenad 6 minuter följt av 4*4/2 löpning/gång skulle det bli men värk i rygg gjorde den 4 minuter kortare och ersattes av promenad, fortfarande smärtsam för ryggen så tänkte jag inte ta med mig träningskläder för ryggvärken ville inte släppa, men söta frun sade att väskan har ju hjul så den är ju inte tung att bära. Träningskläderna kom med mesta bara för att.

Träffade på Coachs adept på bruket som hade så mycket medlidande med min onda rygg. NOT!
-Du springer fel Leif, du måste in med höften under kroppen.
Jag fortsatte med att det till och med gör ont på översida lår.
-Det har alla löpare fortsatte Coachs adept, du måste stretcha mera följt av fysik demonstration mitt i ett öppet kontorslandskap (hon är inte blyg hon, coachs adept).

Mycket tveksam, efter att gått upp vid 5, tagit tåget vid 6:30 och jobbat på bruket sedan 8:30 och avslutat dagen på bruket vid 20, till att ställa mig på löpbandet.
Men teori måste följas av praktik för att ge något, och med coachs adepts ord ringande i öronen, in med höften under kroppen, så klädde jag om och gick ned till löpbandet.
ifånen stod på random låtval, 10 minuter gång med rakare hållning följdes av 4*4/1 löpning/gång.
O hej vad det gick, har aldrig varit så lätt att springa någon gång i modern tid för mig, jag höll på att missa promenaden efter första fyran när Elvis sjöng och när Lena PH drog till med Det gör ont vid intervall nummer tre kunde jag bara le, in med höften under kroppen Leif! När passet avslutades till Bruce Willis Young Blood så fanns det fortfarande kraft i gubben, så otroligt skönt.
Jag brukar ha en en max puls farligt nära infarkt, nu var den knappt över 160.
O stretchen, Coachs adept, gick också bra, även fast jag inte hade någon publik :)

Torsdag morgon är det dags igen.
Gissa en som längtar!
//Coachs adepts adept - Leffe W