onsdag 18 april 2012

Inget spring i benen

Jag blev nog allt lite förvånad när Coach sa att jag skulle ut och springa i går. Nog för att jag ville men jag hade aldrig kommit på idén själv. Tänkte väl närmast ligga på sofflocket i en till två veckor. :-)

Men jag var inte svårövertalad. Solen sken även om det blåste kallt. Och det är ju uppenbart att jag behöver träna mer! ;-)

Det blev ett kort och kallt pass. Benen kändes helt klart som om de ville springa men det fanns liksom inget svar i musklerna när jag försökte springa. Kände mig dränerad på energi.

Jag sprang så fort jag kunde. Och det var inte fort det inte. Och jag flåsade som jag sprungit typ två minuter snabbare per kilometer än vad jag gjorde. Så jag blev nästan full i skratt. Jag menar vad kan man göra?

Det eventuella skrattet satte sig dock i vrångstrupen. Jag var klädd för att springa. Inte gå. Och det gick så sakta att jag aldrig fick upp någon värme. Och där vinden fick fritt spelrum blev det kallt. Stelfruset kallt om jag säger så. Om inte maken låst upp dörren när vi kom hem hade jag inte tagit mig in i kåken. :-(

Lite känningar hade jag allt. En hel del kanske till och med. Men inget som gjorde mig nervös. Inget som jag inte tror att lite rehabträning och stretch löser.

Men framför allt blev humöret betydligt bättre.

1 kommentar: