Hej mitt vinterland

Det var ett annorlunda scenario som mötte mig när jag öppnade dörren i morse jämfört med när jag stängde om mig i går kväll. Nu såg det ut som vinter igen.

Jag hade inte sovit så bra, men tanken på att få springa ute i snön gjorde mig lite piggare.

Och när jag kom ut låg det lite sordin på världen. Det var tyst. Tomt. Jag fick nästan lite känsla av att vara ensam i världen.

Men jag kom inte mer än halvannan kilometer förrän det började ljusna och staden tycktes abrupt vakna till liv. När jag sprang utmed riksvägen var det till och med ovanligt många bilar i farten trots den tidiga timmen.

Men det var ospårat och jag var uppmärksam på avtrycken längs vägen där jag sprang. En gående. Två cyklister som vinglat fram och tillbaka över vägbanan. En hare. Ett rådjur. Och tillsynes en hel flock med rävar som sprungit fram och tillbaka över cykelbanan i nära en kilometer.

Det kändes inte, men märktes på farten jag höll att det varit lite mindre träning några dagar.

Det var dock riktigt halt. Förrädiska isfläckar gömde sig under nysnön.

Det var, fast jag gillar vinter, lite drygt att springa med airtrim andningsmasken igen. Men jag var lite orolig för kalluften nu när man är bortskämd med värmen så jag tog det säkra för det osäkra.

Men det här vädret lär väl inte vara så länge?