söndag 25 mars 2012

Transportlöpning

Vilken helg det har varit. Dagens löppass blev lika bra som passet igår. Bara lite längre.

Fast innan jag kom iväg hade jag kanske inte den där riktiga inspiration. Det var ju så härligt väder och jag kände för att vara hemma och pyssla i huset. Men som vanligt är det ju huset och trädgården som har underordnad prio här. Fick lite hjälp på traven att komma iväg.

Jag sprang söderut. Med vinden i ryggen. Det var korta tights idag också även om jag hade långa strumpor i gengäld. När jag då och då vände näsan för en kort stund mot norr blåste det kallt. Känns i luften att det fortfarande är mars.

Spanade ivrigt efter blåsippor utan lycka. Däremot såg jag massor med gula små tussilgo.

Svanar, gäss, lärka och även tofsvipor berikade upplevelsen.

Sprang mot Säter på lite avvägar. Sprang genom Grängshammar och vidare mot Säter. Skogarna i Silvberg är otroligt rogivande. Det är lite som min barndoms ”gata”. Det var bara jag. Inga bilar. Inga andra människor. Hade tänkt gå i den låånga backen upp mot Dalkarlsbo, men det gick inte. Kroppen ville liksom springa. Det var skönt även i uppförsbacken och jag malde på. Njöt av fågelsång och porlande bäckar. Såg ett rådjur som höll mig under uppsikt men inte lät sig skrämmas.

Sprang igenom Gränshammar.

På väg upp på nordsidan var det en hel del snö kvar och det kylde.

Halvvägs till Säter kom Krister förbi och gav mig lite uppfriskande hallon-blåbärs saft. Det var gott jämfört med apelsinsaften som jag själv hade med mig. När han sedan fräste i väg fick jag lite separationsångest men jag visste ju att han skulle komma och möta mig.

Soligt och roligt!

När jag kom ut på Smedjebacksvägen blev det lite tråkigt. Jämfört med grusvägen över skogen var det inte så kul med asfalten, men det rullade på förstås.

När jag sedan svängde in mot Ljustern mötte jag maken och jag blev jätteglad. Det var tidigare än jag vågat hoppats på! Han avlastade mig dessutom med ryggsäcken så sista milen, även om han drog upp tempot lite, blev rolig och lätt löpning. Men det är verkligen kuperat runt sjön. Upp och ner. Upp och ner. Upp och ner. Kunde inte låt bli att tänka lite på tävlingen ”Ljustern runt” förra året. Det var i sanning plågsamt.

Fick tillslut span på årets första blåsippor!

Blev lite trött på slutet kan jag erkänna, men efter 45 kilometers löpning har man väl anledning antar jag.

Erkännade nummer två är att jag fick skjuts i bilen tillbaka hem!

2 kommentarer:

  1. Inget slår ett långpass i solen!

    SvaraRadera
  2. Både du och blommorna ser så våriga ut!

    SvaraRadera