måndag 5 mars 2012

Transgrancanaria Sur-norte 96 kilometer

Jag åkte till Kanarieöarna med inställningen att träna en tävling. Känslan från förra året då vi sprang 123 km var inte något ”Jippi vad kul!”. Tvärtom. Jag vet inte varför jag blev ”lurad” till att springa loppet en gång till. Visserligen den kortare varianten, men ändå. Jag kunde lika gärna ha låtit bli.

Men likväl stod vi där på startlinjen vid midnatt, natten mellan fredag och lördag, på sandstranden alldeles vid havet vid Playa del Ingles på södra sidan av ön. Om förra året var en blöt och geggig historia var årets upplaga desto torrare. Tydligen har det varit den regnfattigaste månaden på 50 (!) år här på Gran Canaria. Banan var snustorr och i ypperlig kondition. Problemet med det var att det blev besvärligt att andas ibland när man var tillsammans med andra löpare. Det dammade och blåste upp rätt i våra ansikten.

Som så ofta kan nätterna vara dryga att ta sig igenom. Så blev det för mig och det berodde inte minst på en massiv huvudvärk. När den väl försvann och natten ljusnade mot gryning kom lusten, viljan och nyfikenheten tillbaka. Från att ha enbart önskat mig i mål kunde jag plötsligt njuta av löpningen.

Gryning

Vi var av förklarliga skäl snabbare än förra året. Något som egentligen var lite synd. Man missar otroligt mycket av den fantastiska naturen och sceneriet när natten lindar in landskapet i mörker.

Efter delningen av banan mellan 96 och 123 banan fick vi springa på en av de vackraste platser jag någonsin sprungit på. Vi tog oss upp via en stenbelagd stig, rakt upp genom lavaformationer. Det var störthäftigt. Och jag bara njöt! Inte långt därefter kom vi genom en skog med små tallar över hällar upp till Pique de la Nieve, högsta punkten både på banan och på Gran Canaria, 1949 meter över havet.

På väg upp mot banans högsta punkt, Pico de las Nieves.

När vi kom ner till matkontrollen då man har 42 kilometer kvar, även starten för maratonklassen, fick jag en kontroll av att jag hade med mig den obligatoriska utrustningen och de rotade verkligen igenom allt i min löparryggsäck. Jag fattade inte just då varför men jag tyckte att det var jättebra att de tog stickkontroller. Jag är lite allergisk emot tävlingar med obligatorisk materiel då ingen någonsin kollar och hälften av deltagarna inte har den med sig.

Vid matkontrollen vräkte jag i mig ett stort lass med pasta och köttfärssås, ost och kola.

Halvannan timme efter kontrollen fick vi ett sms som förkunnade att jag låg på andra plats i damklassen och första plats i min åldersgrupp. Då förstod jag varför jag fått en kontroll av ryggsäcken. Och i ungefär samma veva började jag bli lite mer intresserad av att hålla tempot uppe. Tyvärr sammanföll det med ont i mitt ena knä och för Kristers del smärta i hälarna.

Inte långt därefter började hettan bli ett problem. JAG GILLAR INTE VÄRME! Och ordet bakugn fick en helt ny innebörd. Jag antar att jag drack för lite för jag blev illamående titt som tätt.

Vi jagade dock på. Och efter varje kontroll fick vi meddelande om att jag behöll min andra plats. Ju närmare mål vi kom desto mer kikade jag över axeln. Men jag kunde ha varit lugn.

Målet är strandnära i Las Palmas. Man korsar alltså hela ön. Från söder till norr. Vi tog oss i mål på 15:22. Jag kom tvåa i damklassen. Etta i min åldersklass. Krister kom på tredje plats i sin åldersklass.

Direkt vi kom över mållinjen fick jag en mikrofon uppkörd i ansiktet och fick ställa upp på intervju. Själv var jag mer intresserad av något kallt att dricka och att få ta mig ur solen.

Roque Nublo i fjärran. Den 70 meter höga klippan. Ett känt landmärke.

Summa summarum: Rekommenderar varmt 96 kilometers varianten. Den här upplevelsen var betydligt trevligare än förra året. Det är som det var en helt ny bana! Men springa igen? Nej. Jag tror inte det. Känns som att jag har gjort mitt nu på Gran Canaria.

6 kommentarer:

  1. Yay!

    JAG är sugen. MIN nyfikenhet på att nosa upp mot 100-strecket är väckt. Och TGC lockar. Din rapport bara bygger på längtan och nyfikenheten. Jag tror att jag skaffat mig ett ettårsmål. :-)

    Med det sagt - grattis igen. Det måste kännas som en grym revansch med fjolåret i åtanke. Även om banan är den kortare varianten.

    SvaraRadera
  2. Ja, Mikael. Jag tror att det här skulle passa dig jättebra. Du kan ju redan de sista 42 kilometrarna när det börjar bli jobbigt! ;-) Och att springa runt Maspalomas i mörkret är häftigt. Att sedan ta sig uppåt genom natten är kanske den tuffaste biten, lite beroende på hur hett det blir på dagen efter förstås. Och den biten som inte är gemensam med 123 var FANTASTISKT fin. Anmäl dig så snart det går!

    SvaraRadera
  3. Ett grattis igen till er båda!! Jag förstår hur häftig upplevelse det kan vara, körde bil över ön för en massa år sedan från sydkusten upp till Roque Nublo, häftig upplevelse bara det. Synd att missa det mesta i mörkret bara.

    SvaraRadera
  4. Vilka upplevelsesamlare ni är! Makalöst.

    SvaraRadera
  5. Starkt sprunget av er! Färdiga med Gran Canaria alltså? Då är det väl Frankrike nästa!

    SvaraRadera