måndag 12 mars 2012

Torsång runt

Det är tio grader ute!” säger han och jag känner på mig att jag kommer att bli lurad att ta på mig för lite kläder. Men jag väljer alltså bort vintertightsen till fördel för ett helt ofodrat par. Känns bra. Löpkänslan är bättre i tunna tights än i tjocka. Det bara är så. Och med mina Nike Air på fötterna kan det bli annat än succé? Solen skiner och om man bortser från att jag är lite skrovlig i halsen kan det här bli annat än en superfin efterjobb och eftermiddagsträning?

När jag möter Karin på väg ut frågar jag henne om hon inte ska hänga med på en tur runt Torsång och då skrattar hon till och ler lite lustigt. Men jag har laddat med en tredjedels lätt vitaktig stenhård snickers och känner mig glad och nöjd.

Men när jag möter maken och räcker över min klädpåse till honom och känner värmen från bilen strömma ut sjunker modet.

Men det är verkligen löpkänsla i skorna och det känns bättre så fort jag kommer iväg.

Utmed älven i Torsång.

Mellan kilometer tre och kilometer sju ser jag inte mindre än sju gosiga mjuka söta missekissar. Skulle vilja stanna och kela med dem allihopa, men det blir inget av med det. Fem av dem vill däremot gärna ”prata” lite och svarar på mina jam. Ok. Jag vet. Knäppt, men det är bara sån jag är. Kattmänniska.

Känns ändå, trots väder och trots skor, lite motigt och när jag plötsligt ser vår röda lilla bil komma emot mig önskar jag starkt att det ska vara maken. Plötsligt vill jag bara hem. Vill inte alls springa längre. Och jag hinner undra vart i all världen jag ska hitta styrkan att stå emot att kliva in i bilen och åka med hem! Men! Så klart är det inte Krister.

Sen går det tungt. Inte så att löpningen går tungt. Nej. Det är nog mer mentalt.

Och det är vår i luften. Det luktar vår. Och då menar jag inte bara hund- och hästbajs. Nej. Det luktar av torrt gräs. Jord. Vått gräs. Asfalt.


När solen gick ner började jag frysa. Rejält. Fiskade fram vantarna ur vätskebältet och ökade tempot.

Och gissa? Plötsligt gick det mycket bättre. Kändes mycket bättre och jag mindes vad käre maken sa. ”Passa på att njuta nu!

Stora Tuna kyrka.

Vid 7-snåret var jag äntligen hemma. 24 kilometer avverkade.

3 kommentarer:

  1. Oj vilket måndagspass! Och vilka bilder! Faktiskt längtar jag lite efter långpass också... igår när jag sprang njöt jag också av vårens doft!!!

    SvaraRadera
  2. Nydelige bilder. Herlig å være løper i så flotte omgivelser!

    SvaraRadera
  3. Fina bilder och fin skildring. Sen gillar jag särskilt att det luktar vår men inte bajs :D :D

    SvaraRadera