Konstigt nog kändes mina ben, trots många mil i helgen, jättepigga. Det spritte i dem när jag tog en kort promenad på lunchen. Vaderna kändes dock ganska ömma.
Men, det jag inte har gjort de två senaste veckorna, det var tvunget att någon gång hinna ikapp mig. Jag vet så väl att min styrketräning, prehabträning och stretch är det som håller mig skadefri. Så i kväll var det dags att bita i det sura äpplet.
Jag blev flåsig bara av att gå uppför de fyra trapporna till gymmet.
Men jag körde på bra.
Men det verkade som alla var trötta där upp idag. Maken klagade på att han blev överhettad, en annan var illröd i ansiktet, en tredje stod och gäspade när han körde sina övningar, den fjärde såg bara allmänt förstörd ut och den andra kvinnan på gymmet hängde väldeliga med huvudet. Är vi alla drabbade av sommartiden måntro?
Jag var dock, återigen, riktigt nöjd efteråt. För även om det gick riktigt segt att cykla hemåt uppöver stan så var jag inte alls lika stel i vaderna längre.
Nu längtar jag efter en löptur igen.
Du är så klok, jag tror också att nyckeln till att vara skadefri är precis det. Och du som springer ultra, för dig måste det ju vara megaviktigt. Jag bet också i äpplet igår och gymmade. Men sprang efteråt ;) Trist hockeykväll i kväll... ;(
SvaraRadera