Medvind och motvind

Jag tittade förvånat ut genom fönstret och undrade vad det var som lät. Spöregn piskade mot rutan. Ja, men vad? :-( Fast det är som alltid dumt att ta ut sorger i förskott.

Och när klockan var ”dags att sluta för dagen” hade regnet upphört för länge sedan och solen sken nästan från en molnfri himmel. Fast det blåste lite kallt.

Därav valde jag vintertights, mössa och vantar.

Vi hade inte hunnit i stort sett mer än en dryg kilometer förrän jag höll på att storkna. Medvind och sol. Dumt att klaga dock.

Jag kände mig spak i benen. Kanske efter morgonen styrketräning eller möjligen efter intervallpasset kvällen före. Men farten var det ändå inget fel på. Jag försökte att bara slappna av och låta fötterna trumma på.

Och så pratade vi. Ibland är det skönt att få ventilera dagens bekymmer lite. Ibland har man roligare saker som hänt att berätta om. Så kilometrarna löpte på utan större besvär eller tanke.

Vi sprang förbi Ornäs och vidare mot Torsång.

I Torsång hände det ändå något. När vi vände hemåt tillbaka mot stan så fick vi vinden rakt i bröstet. Det blåste som sagt kallt och det blev man minsann varse om.

Och plötsligt var jag vansinnigt nöjd med vintertightsen. Och trots dem så började jag frysa. Händerna blev stelfrusna och jag halade fram vantarna igen.

Och det kändes också lite som att orken började tryta. Så hastigt men mindre lustigt längtade jag bara tillbaka till en varm dusch.

Vi slutade att prata och möjligen att vi bägge, både maken och jag, började fokusera på lidande. JAG kände mig i alla fall plågad. Jag vet inte varför men hela överkroppen blev som iskall. Jag försökte att skärpa mig. ”Fokus, fokus, fokus! Solen skiner. Jag håller riktigt bra tempo trots motvind!” Jag tänkte mycket på de där fötterna och att bara behålla kadensen.

När jag väl förlikat mig med vinden så kunde jag slappna av bättre igen och det blev, trots att jag var kylslagen, ganska behagligt.

Så innan jag visste ordet av var vi faktiskt tillbaka och jag fick ställa mig i den där efterlängtade varma, heta, skållande duschen. Lite besviken var jag dock på bastun. Vad då bastun? De som känner mig vet ju att jag inte är en bastumänniska då värme inte är min grej. Men jag vill inte bada bastu utan jag vill helt enkelt bara stå en minut eller två i bastun och torka mig efter duschen. Det är skönt. Men ”min” bastu är under renovering. Sedan 10:e februari. Hur lång tid kan det egentligen ta att renovera en bastu?