fredag 9 mars 2012

Lite skillnad då vad?

Det var tre minusgrader och det blåste snålt. Snön föll tung och blöt. Jag var klädd i vintertights, dubbla tröjor, mössa, buff, vantar och damasker mot snön. Jag frös. Kontrasten var total. Förra löppasset jag var ute på så sken solen från en klarblå himmel. Luften stod still. 27 grader i solen. Jag var iförd endast topp och kortbyxor. Jag svettades floder.

Det blev 90 lätta och lugna minuter i går kväll. Kände hela tiden efter hur benen kändes. Lite känning i en vad, lite i ett lår, har varit lite orolig efter tävlingen, men det börjar kännas som ”vanligt” igen. Lite tröttare möjligen, men bara lite. Det är en av sakerna jag inte gillar med att tävla. Träningen ska trappas ner före och efteråt ska kroppen få sin välförtjänta vila. JAG vill varken ladda före eller ta det lugnt efteråt.

Jag längtade inte speciellt tillbaka till värmen. Den välkända sträckningen runt Trönö var lugnande. Bara kända stråk. En fot framför den andra. Tunaslätten låg vit under mina fötter. Tankarna for ostrukturerat fram och tillbaka. Slappnade av. Njöt av den friska luften i lungorna.

Stannade till, alldeles för länge, och ”pratade” med en röd jättegosig misse. Hade svårt att slita mig.

När jag kom hem var jag nöjd och glad och jag blev ännu gladare då jag fick veta av maken att han hade kört ett likadant pass som jag. Fast inne i stugvärmen.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar