Inte någon av mina bättre dagar

Jag valde lika dålig klädsel på löppasset i dag som på löppasset i går. Att det skulle bli för varmt med ett tjockt superställ i fem plus grader kunde jag faktiskt räkna ut själv, men att jag skulle få en hel koloni med riktigt elaka skavsår hade jag aldrig kunnat räkna ut. Inte med ett ställ jag haft flera gånger under vintern.

Blev också negativt överraskad av mina skor. Från första steget till sista kändes skorna slut. De var stumma och stela. När jag kollade nu i kväll ser jag att de är inköpta i september förra året och har bara ”gått” 42 mil. Och att de ska fungera tillfredsställande längre än så, det är väl ett krav för en löparsko? Det enda jag kan spekulera i runt det är möjligen då att mina Nike Air är så mycket bättre att allt annat blir öken?

Vi kom inte ut förrän långt in på eftermiddagen. Det är väl inte söndag för inte?

Jag kom inte långt heller förrän min mage protesterade våldsamt. Lite tur i oturen var vi på ett av få ställen längst den tänkta banan där det fanns träd och en sänka där jag kunde krypa ner. Lite otur i turen var att precis när jag satt där kom en man och gick med barnvagn och gick ”åt mitt håll”. Otroligt pinsamt. Förhoppningsvis det mest pinsamma det här året. :-(

Efter halva sträckan tog maken och jag skilda vägar. Det var otroligt demoraliserande för mitt fortsatta pass. Hade faktiskt ingen lust. Det kändes som jag inte hade någon ork heller, fastän det gick i samma tempo som i går och då kände jag mig pigg. Sen började jag plågas av skaven. Det var inte min dag i dag. Tänkte återigen på den utslitna klyschan ”passet är danande”.

Jag såg ändå till att få ut ett långpass. Det blev lite sightseeing runt Borlänge.
Först till norra delarna sedan rakt söderut. Sedan norrut igen och så slutligen hem.

När jag hade cirka fem kilometer kvar började jag faktiskt må lite bra. Löpningen, trots stumma skor, kändes avslappnad och jag bestämde mig för att njuta resten av vägen hem.

Lite tråkigt att komma hem till ett tomt hus även om makens lämnade meddelande fick mig att le.

Men jag är nöjd med dagens löpning. Jag är nöjd med veckans löpning. Det blev ganska bra trots att jag tävlade förra helgen.

Snart måndag igen. Tomt blad. Tom träningsdagbok. Nu väntar en ny vecka.