onsdag 28 mars 2012

Inte en endaste liten meter

Konstig vecka är just vad det är. Hur många veckor börjar med två dagar utan löpning? Onsdag morgon och inte en meter i dagboken? Näe. Så kan vi ju inte ha det.

Och det är verkligen den härligaste tiden på året nu. Vår. Och tidiga mornar är höga, klara och kyliga. Det är skönt att springa.

Som vanligt gick det otroligt segt de första kilometrarna. Jag höll koll på farten och jag kan bara inte förstå att det kan gå så sakta när jag tycker att det känns som att jag springer så fort?! Det släppte dock in på kilometer tre och det var en lättnad. Det får gärna gå lite lättare emellanåt! ;-)

Det var mörkt ute när jag gav mig iväg. Grannarnas hus var helt nedsläckta. Den enda som verkade vara vaken mer än jag var tidningsbudet som var desto mer vaken. Där gick det undan!

Koltrasten sjöng i skogen annars var det tyst.

Men bara efter någon kilometer började det ljusna. Nu stämde talgoxarna in i sången med sina våriga toner och andra obestämda kvitter hördes från buskar och snår.

Jag mötte även två andra kvinnor som var ute och sprang!

Det blev ett riktigt bra morgonpass, men på slutet när tanken vandrade iväg till kvällens pass blev jag matt i benen.

1 kommentar:

  1. Märkligt, det är precis så för mig också...det tar flera kilometer innan det släpper. Tråkigt då om det inte är ett långpass man är ute på - då är man hemma innan man hunnit börja njuta!
    Hoppas det går bra på ditt kvällspass...

    SvaraRadera