Grå 45:a

Så var det dags för lite träning igen efter två vilodagar. Jag hade så klart hoppats på en fin och solig vårdag. Det har ju varit sådana hela veckan. Det är lite snopet att det är dåligt väder när det blir helg.

Jag hade två flaskor med varm apelsinsaft, ett antal chokladbars, vantar och kamera i ryggsäcken. Maken nöjde sig med vätskebälte. Jag för min del väljer nästan hellre, om det inte är väldigt varmt ute, löparryggsäck då jag tycker att den sitter mycket bättre och framför allt klämmer mindre på magen.

Vädret var som sagt grått. Riktigt grått och lagom tills vi löpte iväg kom det några regnstänk. Det såg ut att kunna komma mycket mer så det var skönt att det aldrig kom igång ordentligt.

Vi hade bestämt oss för att springa våran cykel-marabana. Trots att vi modifierade rundan i viss mån blev det mycket landsväg. En kortare bit sprang vi till och med på riksvägen.

Vi sprang en liten snutt som jag aldrig sprungit eller ens färdats på förut. Och det är klart. Kommer man så långt som en två mils radie hemifrån så finns det vägar man inte varit på förut. Det var en fin väg och jag kommer säkert att springa där snart igen.

Jag var orolig att det skulle vara lika tungt idag som i onsdags och i början kändes det som att det skulle bli så. Men det släppte faktiskt och blev tillslut att kännas ganska ok.

Jag var dock noga med att peta i mig energi och vätska. Det brukar jag kunna slarva med rätt bra i vanliga fall.

Annars var det en ganska händelselös löptur. Vi såg ett rådjur och en stackars instängd katt som satt med sitt söta lilla ansikte mot rutan.

Jag blir smått beklämd när jag ser alla hästar som tvingas att gå i helt leriga hagar. Kan de inte få skador på hovarna av att gå så där dag ut och dag in? Och finns det ingen lag som säger att hästar måste åtminstone ha möjlighet att stå torrt? Och sover deras ägare gott i sina varma och sköna sängar om nätterna? :-(

Det var nästan så att solen bröt igenom när vi i det närmaste var hemma. Men lika snabbt drog det igen och började småstänka lite. Det slutade alltså som det började.

Det blev 45 kilometer och jag är jättenöjd med distansen och jag är jättenöjd med att det kändes hyfsat bra igen. Blir spännande att se hur det känns i morgon. Just nu är jag lite stel i vaderna.

Och inte ett enda kort tog jag trots att kameran var med.