Att förlora ett vad kan också vara en vinst!
Jag var så galen så jag gick in i ett vad med Laila för drygt ett år sedan; om Laila vann skulle jag börja springa och om jag vann skulle jag göra vad jag ville!! Typ!
Ja, som ni förstår vann hon men det gjorde faktiskt jag med inser jag ju och det med råge. Jag hade egentligen alltid gillat löpning men tappat bort det i villervallan med mycket jobb, sjukdom, många barn. Ja ni vet allt annat i livet som verkar viktigt.
Efter att ha kommit igång med löpträning tre ggr/v har jag hittat min rytm och min tid när det passar att träna. Tidiga mornar är bäst, speciellt när det är lite mörkt och man springer där i sin egen värld. Sakta ser man hur staden vaknar och vips så är man hemma, nyduschad och klar för en ny dag.
Hade någon frågat mig för ett år sedan hade jag bara skrattat åt detta nya morgonbeteende. Men för mig har det passat perfekt. Två vardagsmornar i veckan gör jag detta och det tredje passet blir när det passar på helgen, oftast tidigt, men kanske inte 06:00. Från att ha haft problem att springa 30 minuter njuter jag nu av 60 minuters pass och jag har till och med sprungit längre. Två och tre timmar har jag provat på. Det går fortfarande inte fort men jag njuter. Inte alltid kanske men oftast.
Tack vare Lailas ihärdiga peppande och engagemang sitter jag nu här hemma och laddar inför Borlänge Ultra 6h!! Har aldrig varit lockad av dessa kollektiva lopp men nu vill jag verkligen testa mig själv. Ja det är sant och det ska bli så spännande.
Men tankarna yr i huvudet, kommer jag att fixa det? Var får man skavsår? Vad händer i kroppen efter fyra timmar? Ja nog kan man fundera på mycket.
Tänk hur galen man kan bli.. Det som oroar mig mest nu är dock snuvan. Har gått omkring och skrutit över att jag aldrig blir förkyld. Det ska man definitivt inte göra inser jag. Skryta alltså. Måste nu ta till alla huskurer för att komma laddad inför loppet.
Vi håller tummarna på lördag!
Keep on jogging.../ Ulrika
Jag och Ulrika efter ett morgonpass.
wow! Vilken inspiratör du är Laila! Och vilken häftig utmaning. Ser fram emot att höra storyn sen. Grämer mig lite (det är sant!) att jag inte kan vara med.
SvaraRadera