onsdag 29 februari 2012

Utan gnäll

Träningen efter jobbet är ibland otroligt jobbig för mig. Och igår efter att ha suttit på kontoret och glott in i en skärm hela dagen var kroppen seg och huvudvärken dunkade. Inspirerad? Nej. Typiskt.

När vi väl kom ut, efter att ha sprungit i affärer för lite sista minuten inköp före säsongens första tävling, så var jag dessutom hungrig. Vrålhungrig. Men jag sa åt mig själv: ”Hur jobbigt kan elva kilometer vara?”. Jag bestämde mig för, som ett mantra jag upprepade, att jag inte skulle klaga.

Det blev ett pass med fartökning och det gick väl.. bra. Men jag fick anstränga mig för att inte gnälligt kläcka ur mig ”Åh, vad jobbigt det är!” Men jag måste erkänna att jag var nöjd när vi kom hem! Jag gjorde det jag skulle och gjorde det utan gnissel och gnöl.

Men det kändes lite läskigt. Hur ska jag orka springa 96 kilometer i helgen när jag blir seg av ett litet kvällspass?

3 kommentarer:

  1. Haha, ja, så undrar man ibland när "kortkort" känns jobbigt, hur ska man då orka så långt sen... kul med tävling!

    Min brorsdotter ska döpas 31/3... men jag kanske ev skulle kunna hinna med några varv på morgonen, förmiddagen. När drar ni igång?

    SvaraRadera
  2. Inga sådana tankar ok? en fot framför den andra, det är det ENDA du behöver göra. och hur svårt är det?

    SvaraRadera
  3. Jonna: Starten är klockan 11. Jag blir nog upptagen av tidtagning i början så kom gärna nån timme in i tävlingen! Vore jättekul om du dök upp!
    Karin: När du lägger upp det så känns det kanske lite enklare!

    SvaraRadera