Järnet

I går hade jag verkligen chansen att ta igen lite styrketräning. Efter förra veckans rejält minskade löpmängd kände jag att jag hade energi i överskott. Peppade mig själv innan för att komma taggad till träningen. Vet inte om jag lyckades riktigt men jag var inställd på att köra hårt.

Så jag körde hårt. Upp med vikterna på hittills uppnådda bästa-mesta och även maximera antalet repetitioner. Ville verkligen få ut så mycket som möjligt av passet. Bägge styrkepassen förra veckan blev rumphuggna så nu var det mycket att ta igen. Ge järnet var det som gällde.

Kände mig också lite lagom stressad. Vi skulle iväg till Leksand direkt efter träningen så skulle jag hinna hela programmet var det inte så mycket ”runt-hängande” som fick plats. Typ inget.

Men jag var stark och pigg. Tog små skutt mellan maskinerna och övningarna. Kände för att springa! När jag liksom blir att trippa lite så där i steget är viljan och lusten att springa stor. Men, det kommer inte att bli så mycket av den varan, den här veckan heller, förrän på lördag. :-(

Det gick faktiskt så bra att jag tror att det snart är dags att öka på mer på i princip alla övningarna. Sen får jag väl fundera över hur mycket jag behöver kräma på. Jag är ju i slutändan trots allt löpare. Vissa muskler vill man kanske inte ha för mycket av! Eller?

Dagens roligaste var i alla fall att jag lyckades inspirera en medgymmare till att köra en variant på min isyxeövning på balansbräda. Och den är bra. Förutom att förbättra och göra min sving i armen uthålligare får jag stärkt rygg, knän och fotleder. Och finfin balans!